När hjärtat är med

På förmiddagen träffade jag närmare tjugo engagerade örebroare i väntjänsten Hjärta till Hjärta i Almby. Jag har länge vetat att de gör en viktig insats och vi borde verkligen lägga mycket kraft på insatser för att uppmuntra deras insatser och för att hjälpa till med rekryteringen av nya frivilligarbetare (om det är möjligt för kommunen att hjälpa till med det). Den medmänsklighet som de engagerade i Hjärta till Hjärta visar och praktiserar varje dag, året om, är inte möjlig att värdera tillräckligt. Utan frivilliga insatser från närstående och från exempelvis väntjänst skulle vi aldrig klara det gemensamma åtagandet att ta väl hand om äldre, sjuka och andra som behöver vård och omsorg.

Diskussionen idag gav också en rad viktiga uppslag och frågor som jag ska ta med mig, fundera vidare på och ta reda på mer om. Här är fyra punkter:

  1. Offentliga, gemensamt finansierade, verksamheter ska inte stjäla tid från dem som är engagerade i exempelvis Hjärta till Hjärta. Det innebär till exempel att det inte är rimligt att en frivillig örebroare som valt att följa med en äldre till tandläkaren ska behöva sätta av en halv dag eller mer bara på grund av att man får vänta på sjuktransport eller liknande. Det måste vara möjligt att ”täppa till glappet” mellan kommunens äldrevård (exempelvis för äldre som bor på vårdboende), färdtjänst/transport (som ju betalas med skattepengar) och sjukvård/tandvård eller liknande.
  2. Att visa respekt och hänsyn för den enskilde är grundläggande. Vi ska aldrig acceptera att sjuka äldre behandlas utan tillräcklig respekt. En kvinna berättade om hur en person hon har kontakt med kördes till USÖ akut utan annat på kroppen än ett nattlinne, utan att ens handväska eller plånbok togs med. Det är inte okej, grunden måste vara att den enskilde ska behandlas med värdighet, den gyllene regeln är en god utgångspunkt: ”gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dig”.
  3. Det behövs ökad kännedom om området och om dem som bor där. Förr i tiden hade distriktssjuksköterskorna ett tydligare områdesansvar, vilket gjorde att de i högre grad kunde arbeta med lokala problem men också var igenkända och skapade trygghet. Den tiden kommer nog inte igen, men likväl borde vi på ett bättre sätt göra så att ”någon” har helhetssyn. Dessutom borde uppgiften som ”kontaktperson” utvecklas, någon borde vara ansvarig för att hålla ihop vårdkedjan (exempelvis läkarkontakter, läkemedelsförskrivning och liknande) och vi borde nog fundera på om någon ur hemvården till och med borde ”flytta med” exempelvis en äldre som blir så sjuk att hon/han måste flytta till vårdboende.
  4. Det behövs ”tryggbo”: boenden med ”vanliga lägenheter” där det finns någon personalnärvaro och där äldre känner sig trygga i att få hjälp – när de behöver det. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har föreslagit att sådana trygghetsboenden skapas och det borde faktiskt finnas politisk enighet om det förslaget.

Mer om äldrefrågor här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *